Förord

Professor Ingvar Kopp vid Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) arrangerade år 2002 ett seminarium om docent Harry Södermans roll vid grundandet av SKL 1939. Vid den tidpunkten var SKL laboratoriedelen av Statens kriminaltekniska anstalt (SKA) men blev självständigt när SKA lades ned 1964. Som efterlevande till Harry Söderman var jag och mina syskon hedersgäster vid seminariet. Mitt intryck var att ingen längre visste något specifikt om min fars person eller om vad han uträttat. Han hade blivit en legend. Jag utgick från att det var min plikt som son att återföra honom till verkligheten. Kanske har jag varit en smula hårdhjärtad när jag gjort det men jag har alltid litat på att min fars rykte var välförtjänt och att det kommer att överleva även en omild behandling. Min mor och hans syster var inte lika säkra. De försvarade hans rykte genom att förneka allt som var kontroversiellt, d v s det mesta.

Min fars liv var periodvis för innehållsrikt för att kunna skildras år för år. Jag har därför delat upp händelserna under åren 1929-1945 i tre parallella förlopp. Detta innebär att boken omfattar sju delar:

Del 1 : 1902-1928. Ungdom, studier och släkt. Asien resan. Tiden i Lyon.

Del 2 : 1929-1945. Sverige: Konsulterande kriminalist, Kriminaltekniska institutet och Statens kriminaltekniska anstalten.

Del 3 : 1929-1945. Norden och Europa: Internationella kriminalpoliskommissionen

(IKPK) och utbildningen av de Norska och Danska polistrupperna.

Del 4 : 1929-1945. Privatlivet: Kvinnor och bekanta.

Del 5 : 1946-1953. ”Världens främsta detektiv”.

Del 6 : 1953-1956. Pensionären.

Del 7 : 1956-2006. Eftermäle.

Min far har själv skrivet förhållandevis utförligt om sin uppväxt och om sina krigserfarenheter i memoarerna ”Inte bara brott” och i boken ”Skandinaviskt mellanspel”. Dock finns många lakuner, särskilt om hans kriminaltekniska karriär. Uppgifterna om denna är till stor del hämtad ur Svensk polistidning, Nordisk kriminalteknisk tidskrift, Kriminaltekniska anstaltens arkiv, överdirektör Harry Södermans arkiv och ytterligare arkiv förvarade på riksarkivet. Uppgifterna om hans privatliv är till stor del hämtade ur Ingrid Södermans och Karin Skölds privata arkiv. Kompletterande information från ett stort antal muntliga och skriftliga källor har använts.

Jag vill framföra ett speciellt tack till min faster som lagt ned ett stort arbete på att ordna och kommentera sin brors arkiv och att försvara hans minne och till alla de som bidragit med sina kunskaper om mina föräldrar och deras krets, bland dem Sabahattin Arhan, greve Peder Bonde, Francis Greenburger, Torgny Landin, Ulla Lundqvist, min kusin Veronika Murray, Ingegerd Nobell, hovpredikant Erland Ros, Lars Rudling och Per Anders Årfelt. Arkivarie Carl-Johan Cronlund vid polismuseet och ett stort antal bibliotekarier bland dem Ingrid Eriksson-Karth vid riksarkivet och Maria Perényi vid polishögskolan har hjälpt mig spåra svåråtkomliga detaljer.

Professor Ingvar Kopp (förut chef för Statens kriminaltekniska laboratorium) och docent Björn Furuhagen (specialist på polishistoria) har varit vänlig nog att läsa igenom manuskriptet innan publiceringen och rätta de fel som de upptäckt. Kvarvarande fel är som vanligt tyvärr mina egna.

Denna skildring av Harry Södermans liv är tillägnad min mor Ingrid Söderman (född Beckman) som älskade sin man över allt annat på jorden.

Stockholm den 12 juni 2008

Erik Söderman